Ukrainsk balett och ungersk kulturpolitik.

Jag skrev ju för några veckor sedan ett blogginlägg om Nötknäpparen till Domino Dancing. Den blev grunden för en artikel om balett och ungersk kulturpolitik som Tidningen Kulturen nu har publicerat. Trevlig läsning!

Bortablogg

Jag har gästbloggat på Domino Dancing. Passa på att upptäcka Ulrika Bandeiras och Emilia Mellbergs inspirerande blogg som får dans till att bli ett allmänt intresse!

Att variera eller prokrastinera.

Det är inte alltid lätt att variera uppgifterna på ett kontor. Sitta vid en skärm. Skriva mail. Prata i telefon. Reglera kontorsstolen med jämna mellanrum. Hämta en kaffe. Sitta i möte. Titta ut över parkeringen. Diskutera med kollegor. Gå på toaletten. Ibland vilja springa runt i korridorerna. Dricka en flaska vatten. Sitta vid en skärm. Läsa något. Surfa för att leta upp en viktig information. Slösurfa. Trycka i sig en chokladbit. Och så vidare.

Om rytmen i ditt liv.

Variera ständigt och jämt regelbundenheterna i ditt liv. Medvetet och uppmärksamt bör du växla emellan arbete och vila, nöd och överflöd, nykterhet och rus, och även mellan bekymmer och glädje. Medvetet bör du lämna det dukade bordet när du mest njuter av överflödet, och medvetet bör du ta itu med bekymren och uppgifterna med vilkas hjälp du växer. Inte i någon situation får du vara högfärdig. För ursprunget till allt, den gudomliga tanken, anden som styr världen tål inget självsäkert välbehag, övermodig förnöjsamhet eller någon dåsig och lat tillfredställelse. Förändras och förändra hela tiden, slut dig till någon och offra något, ge alltid tillbaka något när du själv fått något, ge alltid vidare det du har fått, antingen på det ena eller andra sättet... Bara lev inte "tryggt". Vänta på stormen och eldsvådan istället. Och bli inte förvånad och jämra dig inte när stormen och eldsvådan kommer. Säg då lugnt: "Här är den". Och då ska du släcka och försvara dig.

Kapitel 31, Visdomsord för vardagsbruk, Sándor Márai (1943).

Han säger det igen. Det där som jag alltid har tänkt. Bara lev inte "tryggt". Förändras och förändra hela tiden. Ja men precis! Fasta inte i rutiner bara för att det är bekvämt. Men ack så lätt. Se till att göra vad du mår bra av. Ja men precis! Dock tror jag att människan är en väldigt bekväm varelse och oftare prokrastinerar än varierar. Lätt för Márai att uppmana till variation, på hans tid var varken globaliseringen, datorn eller Internet uppfunna... Idag har ju var och varannan människa fastnat framför en skärm och vi matas mer eller mindre med samma information och trender.

Nåväl.

Vandringsvägen går lite långsamt nu. Snigelfart. Och det är väl just det som är bra. Så att jag hinner tänka efter hur jag ska variera mig. Stort behov av rutiner men ännu större behov av att få olika stimulanser. Vill gå till höger och vänster samtidigt för att få perspektiv. Fysiologiskt sätt rent omöjligt (alltså jag tar nästan tillbaka det, i en del yogaövningar strävar man just efter att låta kroppen sträckas upp och ner och höger och vänster samtidigt hehe...). Och samtidigt innerst inne veta att det inte går att pressa fram något.

Jag tänker att jag aldrig får sluta vandra den där vägen som ofta är lång och snirklig. En väg som inte går igenom datorn. Ut i friska luften!

Variation med en dos prokrastination.

Så att jag sen är beredd att ta emot stormen och eldsvådan.

En rotlös värld.

Att leta efter sina rötter. Gå tillbaka till det skrivna ordet.
Precis.
Människans ursprung finns i böckerna.
Ja.
Inte här.

Intet nytt att komma med.

I en tid som vår där vi gömmer oss i ett hav av konsumtion, reality-serier, ytlighet, smartphones, fåfänga, köksrenovering, lyckan över nya skor etc., där dessa såkallade livsförnödheter så lätt kryper in i vår själ, förgiftar våra resonemang och vårt beteende känns det mer akut och viktigare än någonsin att slå sig ner i en skön fåtölj och studera sig själv. Istället för att springa efter allt som vi lockas att behöva för att må bra - för att egentligen bara åtnjuta ett ögonblick av tillfredsställelse - ta ett djupt andetag. Det mest spännande som finns här i världen är ändå du själv. Vem är jag? Hur fungerar jag egentligen? Vad vill jag? Ja, den ungerske författaren Sándor Márai menar att din största uppgift här i livet är att studera din karaktär. Till att börja med. Jag tänker att när du sedan är tillräckligt stabil i din karaktär, stabil som människa kort och gott, ja då kan du ge dig i kast med att studera din omgivning.

Om människans karaktär

Karaktären är utan tvivel det mest intressanta fenomen som kännetecknar människan. Ingenting är så spännande, överraskande eller oförutsägbart som den process under vilken människor avslöjar sina karaktäristiska egenskaper. Ingen, varken det vackraste landskap, de mest sällsamma naturfenomen eller de mest skiftande variationerna hos vår flora och fauna kan jämföras med människans karaktär. När vi, medan vi utforskar världen kommer till männsikans karaktär, överraskas vi av insikten att vår riktiga uppgift i livet består precis i att studera denna. Alla våra tidigare erfarenheter har endast bidragit till att berika våra kunskaper om världen. Vår själ, däremot, kan endast genom att skaffa sig kunskap om människans karaktär bli rikare. För detta är den mest omdelebara erfarenheten, ja, karaktären är människan själv.
    Och eftersom karaktären är människan själv är det lönlöst att dölja den; lika lite som man kan osynliggöra sin kropp under någon trollhuva kan man dölja sin karaktär. Lösskägg och maskeraddräkt kan när som helst falla av, och då skymtar sanningen fram. Det räcker med en enda rörelse, ett enda ord, en enda sak vi gör för att vår verkliga natur ska bli blottad: maskeraden är alltid tillfällig. Mötet med de verkliga och sanna egenskaperna hos en människans karaktär är den största upplevelsen vi någonsin kan få.

Kapitel 4, Visdomsord för vardagsbruk, Sándor Márai (1943)

Människans karaktär är en roman i sig. Som kan ha många olika kapitel och jag tror inte man skall sträva efter att skriva de i ordning. Men se till att få ut dem. Ut ur själen, ur kroppen, ur huvudet. Förstå vem du är. Medan jag lär mig att djupdyka i mig själv så ser jag (tack och lov att jag kommer till insikt emellanåt...!) att det inte finns några nya sanningar att komma med. Bara min egen. Måste bara plocka ut det som finns. För att fylla ut romanen. Under tiden skall jag inte försöka komma med något nytt - ööh, varför försöka göra anspråk på något när allt grundläggande ändå redan har sagts? - Det är bara formen som ändras. Lite nya ord ibland. Men människan är densamma. Och eftersom människan är en vandrare måste du gå vidare varje dag, sa Sándor Márai.

Vårfunderingar

Våren är här.

Solen skiner. Sedan några dagar. Lovely lovely.
Humöret mår genast bättre. Sömnluckor öppnas, fylls, stängs.
Den så kallade vårtröttheten. Efter den självklara vintertröttheten.
Min utsikt över en parkering. Där människor står i kö för att få matpåse.
Nu slipper de frysa i kön i alla fall. Olja, ris, mjöl. Kanske några grönsaker. Och blöjor.
Just det, det är Ungerns nationaldag. Hoppas landet mår bättre snart.
Eva Jolys presidentkandidatur betvivlas. Plötsligt. Eller igen.
Disneyland är Europas största turistattraktion.
En bomullstuss i mitt armveck. Blodprov. Årlig kontroll. Duktigt.
Och tiotusentals familjer riskerar att bli utslängda på gatan. För nu är våren här.
Och de har inte kunnat betala hyran på ett tag.

Våren alltså.

Fransk kuriosa

Jag hyllar slösurfandet. Har trillat över mycket kuriosa idag. Till exempel att ordet homsexualitet myntades av ungersk-österrikaren Károly Mária Kertbeny i mitten av 1800-talet. Intressant med tanke på hur Ungern idag mest bedriver häxjakt mot homosexuella där premiärministern stoltserar med kristna moraliska värderingar som grund för den ungerska identiteten. Även om jag faktiskt blev glad när jag läste den här artikeln då jag kände att Le Monde försökte rätta till sina tidigare misstag då de, som de flesta andra utländska media, har tryckt ner Ungern och gottat sig i att ha en syndabock att slå på utan att en enda gång ens försöka förstå läget i Ungern genom att väga in sovjetkommunismen och post-kommunismen. Eller det Habsburgska väldet för den delen. Det vill säga många sekel och tilll med århundrade av förtryck.

Eller att det i den chica Parisförorten Suresnes finns en jämställdhetsansvarig på kommunhuset. Att hon har ett mycket svenskklingande namn gör det hela mer förståeligt. Jag inser hur långt Sverige har kommit när det gäller att föra en konkret jämställdhetspolitik. Franska samhället befinner sig ljusår ifrån rådande svensk konsensus. Men det blev i alla fall rabalder och protester gentemot filmen  Les Infidèles och dess affich men som då redan visades censurerad eller ändrad från de ursprungliga afficherna.


Igår möttes jag konstant av män som alla bar en blombukett. Den här kampanjen kanske kan få män att diska istället för att köpa blommor eftersom 80% av hushållsuppgifterna fortfarande utförs av kvinnor som också tar hand om barnen dubbelt så mycket som de franska männen och detta anses helt NORMALT.

Därför blev jag mäkta förvånad när jag läste om könsskillnader i hjärnan på DN Vetenskap. Jag trodde det var förlegat att betona skillnader mellan kvinnor och män. Men ok. Jag får lära mig att män har lättare för att bygga ihop en IKEA-möbel än kvinnor. Vilken tur att jag här i Frankrike inte behöver bekymra mig om det eftersom alla utgår från att jag kan sätta ihop de famösa IKEA-möblerna eftersom jag är svensk.