So long semestern, so long blogg.

Idag är det sista dagen på min semester.

Idag är också mitt första blogginlägg på väldigt många veckor. Men också det sista. Det är nämligen så att under semestern får man tid att tänka. Och då har jag tänkt, som så många andra gånger, att var sak har sin tid.

Från skånska landsbygden via staden vid havet till landet med solmogna tomater har nya frön såtts.

Inspiration (så mycket).
Möten (ni vet vilka ni är även om ni inte tror det).
Rötter (kommer man aldrig ifrån).

Således är min bloggtid över nu.

Den kanske dyker upp i andra former.
Eller så är det jag som kommer i andra former.

Tack till er som har läst.
Vi ses nästa gång.

Utgång. Genomgång. Ingång. Nödutgång. Framgång.

Goda ting kommer om 3.

Under 33 dagar skriver jag brev i 33 minuter till Sophie Calle.

Till dess får ni 3 presentbord med 33-årspresenter.

de gröna

de blå

de rosa

Att bestämma sig.

Livet självt är en roman i sig. Så därför fortsätter jag slänga ut små bitar av mig själv här. För det är först när ord hamnar på papper eller på skärm som de betyder något.
 
Läser samtidigt igenom olika texter jag har skrivit. Tänker att jag egentligen kanske borde lägga in växeln som kopplar på redigeringsfasen? Att jag inte alls ska skriva en roman, men faktiskt knyta ihop det material jag redan har. Det är det som är att bestämma sig. Men nej. Jag ljuger för mig själv när jag säger så. Jag får ju det att låta som jag har en halvfärdig roman i datorn. Det blir som med statusuppdateringarna på Facebook, där alla lever ett flärdfullt liv.

Och jag har ju inte en halvfärdig roman i byrålådan eller datorn. Möjligen en färdig dikt. Eller? Det kan ju vara en kortroman. Den franska inspirerande författaren och konstnären Valérie Mréjen använder sig ungefär av 15 000 ord. Ingen episk roman direkt. Men sammansatta ord som formar en berättelse. Om livets banala ting.

Så återigen. Det handlar bara om att bestämma sig. Och inte försöka vara flärdfull.

Blogout.

När jag började skriva så var ju tanken att jag skulle skriva precis det som står i rubriken. Ta en blogout alltså. För att jag behöver lära mig att koncentrera mig. Skapa tid för att gå in i min värld. Vilket är svårt med internet och med alla mina skärmar (jag har till och med gått så långt att jag införskaffat mig en iPhone, men det är en annan historia). Och en blogg går ju ut på att det konstant finns internet.

Så började jag fundera på om hur mänskligheten kan tänkas vara uppdelad. En uppdelning där det finns de som gör vad de tror på och kan bestämma sig för det (läs de som vågar), och de som inte tror på vad de gör och därmed inte kan bestämma sig för det (läs de som inte vågar). Därför hade jag bestämt mig för att inte göra blogginlägg på ett tag. För att istället fortsätta att skriva för mig själv och tro på vad jag gör. Man är vad man gör, eller hur är det nu? Efter min inspirerande skrivarkurs under den sega vintern har jag öppnat upp dörrar hos mig själv.

Men så tänker att jag är ett barn av vår tid. En tid där vi matas med att välmåendet ligger i att exponera sig för omvärlden.

"Jag syns därför är jag."

Samtidigt kämpar jag emot just det. Och bestämmer mig ju därför för att fortsätta blogga. För att fortsätta vara jag. Som jag är just nu. Att det handlar om att bestå. För mig själv.

Nästa stund tänker att jag är ett barn av min egen tid.
(Även om vi såklart lever med en tid som påverkar vad vi gör, det går inte att komma ifrån).

Och då förs mina tankar till psykoanalysen. Jag har bestämt mig för att betala massa pengar för att investera i mig själv. För att hitta, i och genom mig själv, vad som gör att jag är på ett visst sätt. Inte nödvändigtvis genom omvärlden eller vår tid (förvisso genom den tid som en gång har varit) men det handlar om att lära mig att förstå vad mina känslor grundar sig i och kunna analysera dem. Varför jag blir ledsen, upprörd, irriterad, arg, svartsjuk och så vidare över något (sällsynta analyser om varför jag blir glad över något haha). Och således efter några år tro på vad jag gör och därmed kunna bestämma mig för hur jag ska göra. Dagen då jag bestämmer mig för hur jag skall skriva färdigt min roman har ännu inte kommit. Och det är inte den här bloggen som skriver min roman. Men den gör att jag att fortsätter skriva lite till.

Så nu fortsätter jag att dricka Cha-Cha-Cha, en goda chardonnay från Pézenas. Lever med min tid och fortsätter tro på det jag gör.

Och att det råkar vara första april idag har ingenting med det jag har skrivit att göra.

Imitation utan allvar.

Idag är en sådan där dag då jag inte försöker ta mig själv på så stort allvar. Jag jobbar för att de dagarna ska bli fler och fler. Allt blir liksom lite lättare då. Därför bjuder jag idag på ett frågeformulär som jag hittade i den svenska blogosfären, från Mymlans blogg som i sin tur hade snappat upp den från en annan blogg av en man som jag aldrig har hört talas om. Men kanske att han är känd i Sverige denne Andreas Ekström? Det är väldigt många frågor, så jag säger som Andreas, välj några eller stäng fönstret nu. Eller läs allihop om du inte har något bättre för dig.


1. Hur gammal är du?
32

2. Hur gammal känner du dig?
Som 32

3. Vad har du gjort i dag?
Lyssnat på radio och därmed funderat på vilken buzz den franska juristen och filosofen Marcela Iacubs kommande bok om hennes relation med Dominique Strauss-Khan kommer att få. Hon utvecklar en teori om honom som halv gris, halv man. DSK har redan svarat surt.


4. Vilken film såg du senast?
Kyss mig. Det är så den heter tror jag? Jag gillade den.

5. Vem ringde du senast?
En tjej jag jobbar med som behövde ett telefonnummer till en lärare.

6. Är du besatt av någonting?
Skulle väl vara mig själv då. Av att vara harmonisk. Vilket är mycket lättare vara när jag inte känner mig så besatt av mig själv.

7. Är du rädd för blod?
Nja. Beror på i vilka mängder.

8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu?
Jobbet. Sitter på mitt kontor med utsikt över en parkering. Här är ljust och ganska så trevligt.  Solen skiner och himlen är blå. Men parkeringen är grå.

9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige?
Eh. Olof Palme. Ingvar Carlsson, Carl Bildt. Torbjörn Fälldin. Gösta Bohman? Usch. Jag kommer ju inte ens ihåg vad Palmes föregångare hette. Och Göran Persson hade jag hunnit glömma bort. Men jag kan definivt nämna fem franska presidenter under 1900-talet: Charles de Gaulle, François Mitterand, Jacques Chirac, Georges Pompidou, Valéry Giscard d'Estaing. Det blev sex.

10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga?
Nej. Tage Erlander och Per Albin Hansson

11. Vilken färg är dominerande i din garderob?
Svart och mörkblått.

12. När vaknade du i dag?
Strax innan klockradion satte igång vid halv 8.

13. Vilken är din favorithögtid?
Har ingen speciell. Men jag tycker det är trevligt att fira jul.

14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
Helt ok där jag är. Men annars på en uteservering i Neapel där jag äter pasta och pasta och pasta och låtsas att jag kan napolitanska för att förstå vad alla runt omkring mig säger.

15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till?
Oj vad svårt. Kanske Gekås i Ullared.

16. Hur vill du tillbringa din pension?
Med att fortsätta göra sådant jag tycker om att göra.

17. Vad lyssnar du på just nu?
Röster från parkeringen. Min kollega som mumlar för sig själv. Men jag lyssnar inte egentligen. Bakgrundsljud.

18. Har du någon gång brutit ett ben?
Nej.

19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl?
Yoghurt, hela tomater i burk, kaffe, mjölk, lök.

20. Vem är din favoritkändis?
Jag passar. Kommer inte på någon just nu. Eller jo. Erica Jong kan få kvala in.

21. Vad är du på för humör just nu?
Lite mellanhumör. Lite seg och lätt huvudvärk men vid gott mod.

22. Vilka världsdelar har du varit i?
Syd-Amerika, Central-Amerika, Sydost-Asien

23. Snarkar du?
Händer ibland tydligen.

24. Vilka yrken har du provat på?
Servitris, kock, bartender, diskare, telefonoperatör, guldköpare, rastvakt, kontorsråtta, kulturarbetare, översättare, seminarieanordnare, transkribent, intervjuare, projektledare...

25. Hur går du helst klädd?
Bekvämt och snyggt.

26. Vilket stjärntecken är du född i?
Tvillingarnas. Stämmer väl in, det här med dubbel natur och dubbel personlighet. Som hos de flesta egentligen. Men jag kan rättfärdiga det med att jag i alla fall tillhör det stjärntecken det är typiskt för.

27. Vilket är ditt favoritgodis?
Saltlakrits. I brist på saltlakrits där jag bor funkar även sötlakrits.

28. Vad sa du senast?
Till min chef att det heter kvinnors plats i samhället och inte kvinnans plats i samhället. Apropå vårt  program för skolprojekt nästa läsår, det bådar gott!

29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan?
På låg och mellanstandiet var det allt. Sen blev det nog svenska och samhällskunskap.

30. Vad har du på dig just nu?
En ovanlig klänning för den är beigebrun och inte svart.

31. Vilken är din favoritaffär?
Monoprix (mataffär) och Comptoir des mots (bokhandel)

32. Vad har du för storlek i kläder?
Medium för det mesta.

33. Vad har du i dina fickor?
Har inga fickor på den här klänningen.

34. Vad köpte du senast?
Äppelkompott på Franprix

35. Hur många gånger har du flyttat?
Jättemånga gånger. Säkert 15. Minst. Men de senaste 2,5 åren har jag bott i samma lägenhet i samma stad.

36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med?
Jag hoppas jag aldrig blir fast ensam på en öde ö trots min överlevnadsinstinkt.

37. Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Just nu varken eller. Men tycker om att gå upp tidigt om jag har sovit bra.

38. Senaste filmen du såg på bio?
Oj oj det var så länge sedan jag var på bio. Det kan ha varit Les intouchables. En oväntad vänskap som den har blivit översatt till på svenska. Biobiljetter är tyvärr en utgift jag har varit tvungen att spara in på. Men jag önskar att jag snart börjar gå på bio igen.

39. Har du blivit sydd någon gång?
Ja, i foten. Det var en fruktansvärd upplevelse. Jag tackar fortfarande Annie som stod vid min sida på det thailändska sjukhuset.

40. Har du någon gång badat naken utomhus?
Ja några gånger tror jag bestämt.

41. Vad åt du till frukost?
Min ständiga yoghurt med äpple och müsli.

42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan?
Student vid Malmö Högskola med stora ambitioner om livet. Trodde jag var odödlig och att det var bäst om alla gjorde som jag. Pendlade mellan Frankrike och Sverige.

43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning?
Ja, två gånger. En gång på en 90-väg då jag körde i 100. Det var dimma och regn och Rebecka och jag ville bara komma fram till klipporna i Normandie. Nästa gång var på en motorväg in mot Paris, jag körde i 100 istället för i 90. Böter och prick i körkortsregistret. Har för övrigt berättat om det första äventyret här och här

44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Min konstnär som ställde sina innetofflor på tröskeln så jag kunde ta på dem på mina kalla fötter när jag kom ut ur badrummet.

45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover?
Avstängd i köket.

46. Vad var det sista du åt?
Haha säger som Mymlan, det sista hoppas jag att jag ännu inte har ätit, men det senaste jag åt var frukosten.

47. Vem är världens vackraste kvinna?
Det vet jag inte om jag kan svara på. Men Catherine Deneuve kanske. Eller Frida Kahlo.

48. Är du blyg?
Ibland ja. Ibland nej. Beror på dagsformen. Men oftast inte. Eller så är det rädd jag är ibland.

49. Vilken var den sista konserten du var på?
Samma som i frågan om det sista jag åt... Den senaste konserten jag var på var El Perro del Mar. Men nej, jag var ju på julkonsert i Madeleine-kyrkan och lyssnade på svenska och franska små barn som sjöng julsånger.

50. Vad heter du i andranamn?
Irén. Efter min farmor.

51. Har du varit med om en bilolycka?
Nja. Men jag blev lite lätt påkörd på rumpan av en bil när jag böjde mig ner för att knyta skorna en gång.

52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet?
Ja. Eller beror på hur man ser det. Mina känslor är det ju bara jag som kan veta hur de känns. Även om jag ibland försöker förmedla dem.

53. Vilken är den roligaste träningsformen?
Träning har jag tyvärr aldrig sett som något roligt. Men jag gillar att cykla.

54. Har du några husdjur?
Nej, tvi vale.

55. Vill du gifta dig?
Jag är väldigt ambivalent inför den här frågan. Ja och nej. Mina känslor vill gifta sig (någon inpräntad normerad romantism) men inte mitt resonemang (äktenskapet känns förlegat och är ett gammal kvinnoförtryck). Ibland vill mina känslor inte gifta sig (mer romantiskt att bara vara ihop än att ingå ett kontrakt) och ibland resonerar jag att ingå äktenskap kan vara bra (på ett juridiskt plan om man har barn och så).

56. Var växte dina föräldrar upp?
Mamma i Veinge utanför Laholm, pappa i Hatvan en bra bit bort från Budapest.

57. Har du någon gång ringt polisen?
Ja. När jag blev lurad på pengar av en bedragerska vid disken på svenska caféet i Paris.

58. Har du svenskt ursprung?
Ja, men inte bara. En stor del av mig är ungersk. Finns lite tyskblod i släkten också. Och man kan säga att jag har fått en del nordamerikansk ursprung då många släktingar på mammas sida utvandrade i början av 1900-talet.

59. Har du, eller har haft, något smeknamn?
Har varit några olika. anna mesig, anna delamesej, anoushka, marci, ödönke, anna mesagge, annapanna, pandan, mezey.

60. Vilka är dina största svagheter?
Att länge ha trott att jag bara är stark.

Det nya året.

Det nya året kommer att tala för sig själv.

Skriv 2013 på en papperslapp. Det är mycket viktigt att 1:an inte bara är ett rakt streck men väl med snedstrecket ner på vänster sida. Håll nu upp lappen bakvänd mot ljuset och läs.

Tack till okänd på FB för denna uppenbarelse.

Kärlek och erotik. Grunden för människan. Men det är nästan bara Erica Jong och Henry Miller som har förstått det än så länge. Kärlek och erotik bör såklart inte förstås som en dualism men som ett sammanhang. Ett sammanhang där kvinnor och män, män och män, kvinnor och kvinnor ingår. Och så vidare. Henry Miller dog 1980, samma år som jag föddes. Redan då ansåg han att det fanns föga hopp för människan. Miller menade att människan behövde födas på nytt.

Vi behöver en ny människoras, någon slags explosion, dynamit som spränger vår falska fromhet i luften. Kvinnorna kan tända den där dynamiten, men både män och kvinnor måste skapa om världen på nytt tillsammans. De kan bara skapa om den på ett sätt: genom att först skapa om sig själva. Frågan är: kommer de att vara ärliga nog för att göra det? Ärlighet har aldrig varit mer behövlig. Själva vår existens som art står på spel.

s. 310 i Henry Miller och jag av Erica Jong (1993).

Erica och Henry. Inspirerande själsfränder. Orden. Böckerna. Livet.

Nyårslöften (eller snarare livsmantra än nyårslöfte från låt oss säga 2010 eller 1980 vid önsketänkande):
inte censurera men acceptera (mig själv).
läsa mer.
älska (mig själv) mer.
skriva mer.
fortsätta söka.
bygga upp min bokfamilj.
inte glömma att var sak har sin tid.
 

GOTT NYTT ÅR!

Jag skriver alltså är jag.

Skrivblockaden.
Så jag läser istället. Henry Millers biografi av fantastiska Erica Jong. Spännande att nästan lära känna en ny författare genom en författare jag beundrar. Två frigörande människor.
Kanske kan semestern hjälpa mig till rätta. Då jag ska bada i varma källor och dricka Tokaj och äta fet ungersk julmat.
Låtsas som om det regnar. Det kommer det kanske att göra ändå.
Vänta på att Le Monde ska publicera min och Fannys insändare där vi artigt undrar om de kan hjälpa oss att identifiera några "manliga fotografer" eftersom vi bara hittar "kvinnliga fotografer" eller kort och gott "fotografer" i deras helgmagasin.

Att variera eller prokrastinera.

Det är inte alltid lätt att variera uppgifterna på ett kontor. Sitta vid en skärm. Skriva mail. Prata i telefon. Reglera kontorsstolen med jämna mellanrum. Hämta en kaffe. Sitta i möte. Titta ut över parkeringen. Diskutera med kollegor. Gå på toaletten. Ibland vilja springa runt i korridorerna. Dricka en flaska vatten. Sitta vid en skärm. Läsa något. Surfa för att leta upp en viktig information. Slösurfa. Trycka i sig en chokladbit. Och så vidare.

Om rytmen i ditt liv.

Variera ständigt och jämt regelbundenheterna i ditt liv. Medvetet och uppmärksamt bör du växla emellan arbete och vila, nöd och överflöd, nykterhet och rus, och även mellan bekymmer och glädje. Medvetet bör du lämna det dukade bordet när du mest njuter av överflödet, och medvetet bör du ta itu med bekymren och uppgifterna med vilkas hjälp du växer. Inte i någon situation får du vara högfärdig. För ursprunget till allt, den gudomliga tanken, anden som styr världen tål inget självsäkert välbehag, övermodig förnöjsamhet eller någon dåsig och lat tillfredställelse. Förändras och förändra hela tiden, slut dig till någon och offra något, ge alltid tillbaka något när du själv fått något, ge alltid vidare det du har fått, antingen på det ena eller andra sättet... Bara lev inte "tryggt". Vänta på stormen och eldsvådan istället. Och bli inte förvånad och jämra dig inte när stormen och eldsvådan kommer. Säg då lugnt: "Här är den". Och då ska du släcka och försvara dig.

Kapitel 31, Visdomsord för vardagsbruk, Sándor Márai (1943).

Han säger det igen. Det där som jag alltid har tänkt. Bara lev inte "tryggt". Förändras och förändra hela tiden. Ja men precis! Fasta inte i rutiner bara för att det är bekvämt. Men ack så lätt. Se till att göra vad du mår bra av. Ja men precis! Dock tror jag att människan är en väldigt bekväm varelse och oftare prokrastinerar än varierar. Lätt för Márai att uppmana till variation, på hans tid var varken globaliseringen, datorn eller Internet uppfunna... Idag har ju var och varannan människa fastnat framför en skärm och vi matas mer eller mindre med samma information och trender.

Nåväl.

Vandringsvägen går lite långsamt nu. Snigelfart. Och det är väl just det som är bra. Så att jag hinner tänka efter hur jag ska variera mig. Stort behov av rutiner men ännu större behov av att få olika stimulanser. Vill gå till höger och vänster samtidigt för att få perspektiv. Fysiologiskt sätt rent omöjligt (alltså jag tar nästan tillbaka det, i en del yogaövningar strävar man just efter att låta kroppen sträckas upp och ner och höger och vänster samtidigt hehe...). Och samtidigt innerst inne veta att det inte går att pressa fram något.

Jag tänker att jag aldrig får sluta vandra den där vägen som ofta är lång och snirklig. En väg som inte går igenom datorn. Ut i friska luften!

Variation med en dos prokrastination.

Så att jag sen är beredd att ta emot stormen och eldsvådan.

En rotlös värld.

Att leta efter sina rötter. Gå tillbaka till det skrivna ordet.
Precis.
Människans ursprung finns i böckerna.
Ja.
Inte här.

Egotripp.

je! me! moi! jag! mig!

moi moi moi moi moi moi moi moi moi
jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag
je je je je je je je je je je je je je je je je je je
seule. själv. prête. redo. point final. slutpunkt. inga kommatecken. plus de parenthèse. no more virgule. stängda dörrar les portes fermées que moi à l'intérieur bara jag innanför.

Höga känslor låga trösklar

Den som letar finner. Mycket intressant artikelserie på SvD om högkänslighet (LÄS!!). Vilket gjorde att jag trillade in på en blogg tillägnad karaktärsdraget "Highly Sensitive Person":

"En person som är öppen för omgivningen och som ser detaljer fortare och enklare samt processar information på ett djupare plan än andra personer. Det är inget de aktivt kan välja eller välja bort, det är ett biologiskt karaktärsdrag /.../. Känslan av att vara annorlunda, stort behov av egen tid för att återhämta sig från social interaktion eller mycket medvetna om undertexter eller dolda signaler. Det finns /.../ ingen anledning att skryta om deras förmågor för det är egenskaper som blir till tillgång endast då man lärt sig att hantera och skydda dem väl. Många högkänsliga är t ex bra problemlösare och mycket kreativa /.../ [men också] en person med stort behov av egen tid och som vet saker utan att de berättats för en."

Skönt att upptäcka nya ord att identifiera sig med ibland... och samtidigt känna att jag börjar besitta nödvändiga verktyg för att hantera mig själv.

Yoga mig istället för droga mig

Så mycket lättare att leta efter sig själv när det är fint väder. Man ser plötsligt så mycket längre. Utan att vilja stoppa huvudet fullt med dun. Ljuset ger balans. Yoga-läraren säger det. Sant. Hjärnan klarnar efter vinterdvalan. I vilken kroppen gick så långsamt men samtidigt sprang så att tiden skulle försvinna. Men man måste leva sig igenom saker och ting. Psykologen säger att det tar tid.

Bra saker med våren

Att känna att Céline Dions skrålsång faktiskt värmer mitt hjärta i mataffären.
Att hänga bort frottémorgonrocken och svepa in mig i siden från Indonesien.
Att förundras över den positiva energin som flödar in över stan.
Att svettas i vinterjackan och inte frysa i vårkappan.
Att inte bli arg över att hundar bajsar på gatan.
Att veta att dagen blir ännu längre imorgon.
Att höra bestickskrammel från gården.
Att sitta med bara fötter i parken.
Att livet inte tar slut klockan sex.
Att återigen tycka om mig själv.
Att uppskatta cyklande poliser.
Att se att människor ler.
Att dricka kallt vitt vin.
Att få sol i ansiktet. 

Ja det ska ni veta. Det är verkligen mycket som är bra med våren.

Vårfunderingar

Våren är här.

Solen skiner. Sedan några dagar. Lovely lovely.
Humöret mår genast bättre. Sömnluckor öppnas, fylls, stängs.
Den så kallade vårtröttheten. Efter den självklara vintertröttheten.
Min utsikt över en parkering. Där människor står i kö för att få matpåse.
Nu slipper de frysa i kön i alla fall. Olja, ris, mjöl. Kanske några grönsaker. Och blöjor.
Just det, det är Ungerns nationaldag. Hoppas landet mår bättre snart.
Eva Jolys presidentkandidatur betvivlas. Plötsligt. Eller igen.
Disneyland är Europas största turistattraktion.
En bomullstuss i mitt armveck. Blodprov. Årlig kontroll. Duktigt.
Och tiotusentals familjer riskerar att bli utslängda på gatan. För nu är våren här.
Och de har inte kunnat betala hyran på ett tag.

Våren alltså.

Koncentrationsknark eller internationella kvinnodagen, välj själv.

Har ingen ro i kropp och knopp för att skriva så utförligt som jag skulle vilja då jag har tusen deadlines att hålla och jag måste prioritera arbetsuppgifterna som ger mig lön. Koncentrationsförmågan ligger avdankad någonstans i mitt exiltillstånd. Den här bloggen är inte riktigt vad jag hade tänkt att den skulle bli. Ännu. Så för tillfället får det bli svepande överblickar av Frankrike och små jämförelser med Sverige utan att jag hinner och orkar gräva djupare.

Var i Oslo förra helgen. Det var toppen att åka iväg och umgås med kära vänner men jag blir samtidigt lite schizofren (starkt ord ja men kommer inte på något bättre) över att vara i ett land där mycket påminner om Sverige och ändå inte. Det var som om jag blev någon annan i tre dagar samtidigt som jag var mig själv. Jag tryckte i mig många ostbågar. Köpte med mig rökt makrill. Och sen hem igen till Charles de Gaulle, ej fungerande kollektivtrafik, städad lägenhet, cykel, yoga, älskade betongförorter, tröttsamma lärare, bästa kollegor, numera harmonisk chef, krångliga människor. Och så vidare.

Mitt i allt detta är det internationella kvinnodagen. På franska säger många fortfarande "Journée internationale de la femme" alltså "Kvinnans internationella dag" istället för "Journée internationale des femmes". Ord är viktiga. Det är klart att det är väsentligt att prata om kvinnor och inte om kvinnan eftersom det är att låsa fast kvinnor i en kategori. Därför är det extrakul att se vilka fina hälsningskort som florerar idag. Det här och det här tillhör mina absoluta favoriter. Det är så fint att hur se klichér och stereotyper anammas. Jag uppskattar speciellt min rätt till shopping vänninor emellan idag och de genomtänkta ledorden för den franska republiken "frihet, respekt, jämlikhet, feminitet" som är "damers lycka".

Google Sverige är inte så mycket bättre som en kär vän just påpekade. G:et har bytts ut mot feministloggan och allt går i en "blommig patchwork stil" (Tack Ulrika!). Varför denna gullighet? Lustigt att Google France inte hakade på.

Dagen till ära skall vi för övrigt äta massa goda bakverk på jobbet i eftermiddag. Och jag har bestämt mig för att jag tycker det är jättebra.

Nu skulle jag behöva knarka lite koncentration.

Uppdatering: Google-länkarna var ju enbart aktuella om man klickade på dem under 8 mars... Så nu är de som vilken Google-sida som helst.

Mera Audre

The master's tools will never dismantle the master's house.
Audre Lorde

Hon var så himla bra. Denna Audre. Som kämpade hela sitt liv. För svartas rättigheter. För homosexuellas. För mödrars. För cancersjukas. För kvinnors. För sig själv. Smart poet.
Hursomhelst.

Tänk nytt. Tänk längre.

I en värld där vi kryper framåt men där det samtidigt ibland känns som om vi jagas tillbaka till feodalsamhället. Eller är det jag som står och stampar? Alltid lättare att skylla på omvärlden.

I Sverige pratas det om hen. I Frankrike om Mademoiselle.

Nya verktyg. Nya andetag.

Min tillvaro finns mittemellan. Men jag måste leta efter den hela tiden. Bland alla strukturer. Av makt. Av kön. Av gränser. Av relationer. Av tid.

Ett stycke hormonpaket som är tabu

Denna fatala kvinnoattiralj. PMS. Pre-menstruella syndrom. Som vi vet väldigt lite om. Kan lätt avfärdas med "jaha, är du i den perioden". Precis som om det skulle underlätta mitt tillstånd. Jag sitter på mitt kontor och är extremt butter. Mina kollegor fattar inte att jag vill att min dörr skall vara stängd. Och jag vill bara skrika ut att JAG HAR PMS SÅ LÄMNA MIG IFRED. Men då kommer jag ju att skrämma dem. Och fy skäms på mig att bli så privat och redogöra för mina "kvinnliga" skamfläckar som heter hormoner. Och kanske att jag inte heller vill bli reducerad till ett hormonpaket. För om jag uttryckte mitt pms-tillstånd, utan att diskutera djupare med personen (läs manlig kollega) jag har mittemot mig, så skulle jag ju bara betona bilden av "kvinnan som okontrollerbar hormonhysterika". Så därför tjänar det ingenting till att säga något till någon som ändå bara skulle bli rädd över att en kvinna tog plats och informerade om hur hennes kropp fungerar. Inte idag i alla fall. Men PMS får inte vara ett tabu. Även om det är svårt på en arbetsplats att veta hur långt jag kan gå. Jag vet inte hur mycket mina manliga kollegor bryr sig faktiskt. Även om jag tror att vi inte kan nå någon slags jämställdhet över huvudtaget om män inte intresserar sig för hur kvinnor känner och tvärtom. Dialog för att kunna förstå varandra. Utopi..?

Motivationsångest

Varför tillhör jag inte hellre de där personerna som är tillräckligt motiverade för att rensa hjärnan på afrikansk dans men istället är mycket mer lockad av att sitta hemma och slappa framför Mad Men?

Den gröna kappan

Min gröna kappa köpte jag på loppis för 150 franc för kanske tio år sedan. Jag har använt den väl. Men sedan några år har jag lite glömt av den. Jag har gått in för svart istället. Men nu kom den fram igen.

På vägen möter jag en blind man. Han ser inte mig. Jag har sett honom förut. Jag går bakom två killar som har fula ljusa jeans. Jag korsar två pappor med hämtmat från McDonalds. De går hem med sina barn. Fredagsmys kanske. Jag vet inte om de ser mig. I hörnet vid Pelleport vill en agressiv man på motorcykel komma först. Han blir nästan påkörd två gånger. På Monoprix är det jag med många andra som köper vin. Vi tittar bara på vinerna. Jag tar till slut en Buzet. Mozzarellapizza och chokladdessert. Mannen i fiskdisken tittar på sina pilgrimsmusslor. Jag går till kassan. Damen framför mig köper många konstiga saker. Det blir 157 euro för henne. Kassörskan pratar i interntelefonen och ber om mynt. Hon säger bonsoir till mig och drar mina tre varor.  Jag betalar och går ut ur affären. En kvinna flirtar med slaktaren på avenue Gambetta.

Jag vet inte om någon såg mig men jag såg en hel del.

Här är jag

Tittar på alla säsonger av Mad Men (så härligt att se alla dessa rökande och drickande människor som förföljs av sitt förflutna)

Dricker mycket vin (flykten från tråkigheten och ensamheten. Alltid kul men extrakul när jag köper bra viner)

Försöker laga komplicerade nya maträtter (för att få utlopp för min kreativa sida eftersom jag inte orkar skriva)

Funderar på att starta en matklubb (bättre att äta havregrynsgröt tillsammans än oxfilé själv)

Går på kongolesisk dans (vilken kliché men ack så frigörande det är) (när jag har tillräckligt med kraft för att motivera mig att gå dit vill säga)

Går på yoga (balsam för själen som det heter)

Tänker som, Maria Sveland påpekade i radion en dag, varför dricker jag inte the på morgonen (utan bälver i mig giftigt kaffe istället)

Känner mig stucken av den så kallade ensamhetsångesten (början till acceptans att det är slut med min konstnär)

Tycker att min psykolog känns torr och kylig och inte uppskattar mig (när ska det gå upp för mig att hon inte ska bli min vän ändå)

Läser pyskologiska essäer (som ett led i mitt välbefinnande och tänker att jag ska kunna lära min psykolog nya saker)

Känner ett sting av avundsjuka när en vän får diagnosen Depression (när ska jag få ett ord som passar mig)

Vet att vägen till harmoni inte går via fast anställning (svår balansgång det där)

Gör av med mer pengar än jag har (varför är det inte roligt att göra gratissaker)

Lyssnar på radio (P1 På minuten när jag känner Sverigesaknad)

Tittar på realityserier på TV3 (för att låtsas att jag är någon annan)

Promenerar på ställen jag inte har promenerat på (för att gå på upptäcktsfärd)