Att variera eller prokrastinera.

Det är inte alltid lätt att variera uppgifterna på ett kontor. Sitta vid en skärm. Skriva mail. Prata i telefon. Reglera kontorsstolen med jämna mellanrum. Hämta en kaffe. Sitta i möte. Titta ut över parkeringen. Diskutera med kollegor. Gå på toaletten. Ibland vilja springa runt i korridorerna. Dricka en flaska vatten. Sitta vid en skärm. Läsa något. Surfa för att leta upp en viktig information. Slösurfa. Trycka i sig en chokladbit. Och så vidare.

Om rytmen i ditt liv.

Variera ständigt och jämt regelbundenheterna i ditt liv. Medvetet och uppmärksamt bör du växla emellan arbete och vila, nöd och överflöd, nykterhet och rus, och även mellan bekymmer och glädje. Medvetet bör du lämna det dukade bordet när du mest njuter av överflödet, och medvetet bör du ta itu med bekymren och uppgifterna med vilkas hjälp du växer. Inte i någon situation får du vara högfärdig. För ursprunget till allt, den gudomliga tanken, anden som styr världen tål inget självsäkert välbehag, övermodig förnöjsamhet eller någon dåsig och lat tillfredställelse. Förändras och förändra hela tiden, slut dig till någon och offra något, ge alltid tillbaka något när du själv fått något, ge alltid vidare det du har fått, antingen på det ena eller andra sättet... Bara lev inte "tryggt". Vänta på stormen och eldsvådan istället. Och bli inte förvånad och jämra dig inte när stormen och eldsvådan kommer. Säg då lugnt: "Här är den". Och då ska du släcka och försvara dig.

Kapitel 31, Visdomsord för vardagsbruk, Sándor Márai (1943).

Han säger det igen. Det där som jag alltid har tänkt. Bara lev inte "tryggt". Förändras och förändra hela tiden. Ja men precis! Fasta inte i rutiner bara för att det är bekvämt. Men ack så lätt. Se till att göra vad du mår bra av. Ja men precis! Dock tror jag att människan är en väldigt bekväm varelse och oftare prokrastinerar än varierar. Lätt för Márai att uppmana till variation, på hans tid var varken globaliseringen, datorn eller Internet uppfunna... Idag har ju var och varannan människa fastnat framför en skärm och vi matas mer eller mindre med samma information och trender.

Nåväl.

Vandringsvägen går lite långsamt nu. Snigelfart. Och det är väl just det som är bra. Så att jag hinner tänka efter hur jag ska variera mig. Stort behov av rutiner men ännu större behov av att få olika stimulanser. Vill gå till höger och vänster samtidigt för att få perspektiv. Fysiologiskt sätt rent omöjligt (alltså jag tar nästan tillbaka det, i en del yogaövningar strävar man just efter att låta kroppen sträckas upp och ner och höger och vänster samtidigt hehe...). Och samtidigt innerst inne veta att det inte går att pressa fram något.

Jag tänker att jag aldrig får sluta vandra den där vägen som ofta är lång och snirklig. En väg som inte går igenom datorn. Ut i friska luften!

Variation med en dos prokrastination.

Så att jag sen är beredd att ta emot stormen och eldsvådan.