Att välja sina strider

I början av december...

15h28
Hej Anna. Jag hittade ditt telefonnummer igen. Hur har det gått för dig i Paris? / XX

Öh, vad vill han mig från ett brittisk telefonnummer? Det var ju ungefär hundra år sedan jag gav denna gifta fransman svensklektioner några månader en grå höst. Han var för mig en sådan där typisk affärsman i tråkig kostym som reste världen över med sitt jobb och ingick i kategorin "fru, två barn, rikemansförort och karriär". Vet ej i vilken ordning han rangordnade. Hursomhelst, intresserad som han var av andra kulturer läste han lite olika språk då och då och försökte sig på bland annat svenska och kinesiska.

Men ja ja, han kanske faktiskt helt plötsligt hittade mitt telefonnummer och bara vill säga hej tänkte jag och svarade artigt tillbaka.

16h16
Hej! Jag jobbar numera som projektledare på ett kulturcenter. Jag ser att du befinner dig i Storbritannien.

Eftersom vi framför allt hade haft en professionell kontakt så gav jag honom en liten uppdatering på min jobbsituation. Jag fortsatte att tänka att ja, egentligen bryr jag ju inte mig ett skvatt om honom men eftersom jag samtidigt har ett stört behov att hålla mig väl med de flesta människor och även får mig en klapp på axeln när någon intresserar sig för vad jag sysslar med så gav jag också honom lite uppmärksamhet och påpekade att han tagit sig över kanalen.

16h24
Woaw. Fast tjänst? Fortfarande i Paris? Ja, London för min del.

Öh, varför uttrycker han en sådan entusiasm för mitt jobb? Ja kanske att i dessa kristider så upplever han det som väldigt positivt att jag jobbar eller så var han bara mäkta förvånad över att jag har ett "riktigt" jobb.  Att jag hade pluggat sociologi och intresserade mig för unga kvinnors situation i samhället och hade (och har fortfarande...) ambitionen att kombinera det med ett arbete kunde han inte riktigt greppa så kanske hans "woaw" mest var ett förvånat sådant. Och så tänkte jag att varför ställer han frågor, är han verkligen så artig att han faktiskt vill veta all det där?

18h33
Jepp, först ett vikariat som sedan ledde till fast jobb. I Montreuil.

Men men jag informerar väl om läget om han nu vill det. Den feministiskt medvetna rösten inom mig sa, att nja, så länge du svarar så tolkar han det som att du är intresserad av honom. Men samtidigt så vill jag ju så gärna tro att män också kan vara annat än bara drivna av sina primitiva instinkter.  Och som sagt, min besatthet av att vara ämne för någons frågor fick mig att svara.

19h16
Om allt går bra så är det ju toppen. Trevlig helg/ XX

Ja, det var ju ett bra avslut på diskussionen tänkte jag!! Och gladdes över att han faktiskt inte hade haft några baktankar utan bara ville vara lite artig och trevlig på distans.

19h18
Trevlig helg till dig med!

Tänkte långt bak i huvudet att kanske jag uppmuntrar honom lite för mycket nu. Men jag ville ju inte vara sämre så jag önskade såklart en trevlig helg tillbaka.

21h04
Men när ska vi ses då?

Men vad fan, nu kom det ju i alla fall!!! Helt otroligt.

21h13

Men hallå!!!!!! Är det här på riktigt????
 
Ska jag behöva förklara för honom att en artig konversation på sms inte betyder att jag är intresserad av honom? Nä, det kan han få lista ut själv. Eller menar han bara att han vill att vi ska ses och dricka kaffe? För tänk om jag avvisar honom när han faktiskt bara tänkte på en artig träff? Min hjärna låste sig och jag längtade efter stöd av reflekterande vänner. Och varför gjorde jag en sådan stor grej av det här? Herregud, skit i det bara! Nej, för det är inte en enstaka händelse. Det är ett system.

Och även om jag för en kort stund kände mig reducerad till ett objekt för den heterosexuella mannens behov att få sin manlighet bekräftad, så valde jag till slut att ignorera. Jag orkade inte lägga någon energi alls på ett svar.

Suck. För det handlar väl mest om att välja sina strider. Och just den här sms-konversationen bestämde jag mig för att den inte var värd att anstränga sig för. Jag vet dock ännu inte var jag skall börja i ett land där mentaliteten inte har utvecklats sedan väldigt lång tid tillbaka och framsteg sker i väldigt sakta takt. Inte för intet man äter sniglar i det här landet.