Till mormor

När jag tänker på dig mormor, så tänker jag på många olika saker. Du var så mycket: Maka, mor, farmor, mormor, syster, svärmor, moster, faster, vän. Men också en varm kvinna, en orubblig och övertygad socialdemokrat, en plikttrogen fabriksarbeterska, flitig i hem och trädgård. Tänk så mycket ull du har kardat, så många strumpor, vantar och mössor du har stickat. Så många potatisar du har satt. Så många trasmattor du har piskat. Så många liter krusbär du har plockat. Så mycket saft du har gjort.

När jag tänker på dig mormor, så tänker jag mest på dina goda hemlagade köttbullar i brunsås, din lena mannagrynsgröt, ditt hemgjorda äppelmos eller vinbärsgelé, världens godaste inlagda gruka, dina nybakade sockerkakor, eller när du gjorde tårta med nonstopkarameller på.

Jag tänker på alla de gånger jag fick gå ner i källaren och hämta en glassbåt eller en Loranga eller Pommac. Eller när jag smög in i finrummet och letade godis i den ungerska porslinsskålen som stod på buffén bredvid den öppna spisen.

Och så tänker jag på när jag sov över hos dig och morfar och jag fick ligga bredvid dig i din säng. Du hamnade ofta på golvet och suckade och skrattade över att jag rörde på mig så mycket. Jag tänker på när du och morfar gick ut på vägen och vinkade hej då till oss tills det uppkörda grusdammet skymde sikten i bakfönstret. Eller när du sådde ungersk stark paprika till min pappa i ditt växthus. 

Du var den snällaste mormorn i världen. Du tyckte om att vara snäll. Du var så god och så omtänksam. Du log för hela världen. Du tänkte mer på andra än dig själv.

När jag tänker på dig mormor, så tänker jag vilket långt liv du har haft och så mycket du har varit med om. Och så tänker jag vad tunga dina sista år var. Att du blev någon annan. Att din blick försvann. Att din kropp inte fungerade längre. Att jag sällan var där. Att jag inte stod ut med att se.

Men mest tänker jag att jag aldrig kommer att glömma dig.