Mera Audre

The master's tools will never dismantle the master's house.
Audre Lorde

Hon var så himla bra. Denna Audre. Som kämpade hela sitt liv. För svartas rättigheter. För homosexuellas. För mödrars. För cancersjukas. För kvinnors. För sig själv. Smart poet.
Hursomhelst.

Tänk nytt. Tänk längre.

I en värld där vi kryper framåt men där det samtidigt ibland känns som om vi jagas tillbaka till feodalsamhället. Eller är det jag som står och stampar? Alltid lättare att skylla på omvärlden.

I Sverige pratas det om hen. I Frankrike om Mademoiselle.

Nya verktyg. Nya andetag.

Min tillvaro finns mittemellan. Men jag måste leta efter den hela tiden. Bland alla strukturer. Av makt. Av kön. Av gränser. Av relationer. Av tid.

Paris by night

Voj voj voj. Fick mig igår en släng av vuxendom när jag konfronterades med nattens ungdomar som tog Paris metro i anspråk. Förbarmade mig över att inte ha råd med taxi. Men var för långt hemifrån för den sortens lyx. Stod och lutade mig mot en ståplats bredvid min konstnär på linje 4 i riktning mot Porte de Clignancourt. Och började titta på kidsen. En spelevink i glasögon med flickvän klev på vid Saint-Germain-des-Près. Han höll kvällens rester av en smulpaj i ett fat och försökte truta i diverse passagerare.

-ÄT LITE SMULPAJ HÖRRNI!!

Det var till slut en annan yngling som nappade. Han sa att den var mycket god. Vid les Halles klev det på horder av kiddos. Helt plötsligt är det väldigt trångt och en smulpaj vandrar över huvudena. Chauffören (säger man chaufför?) kör jäkligt snabbt och det svajar en del i vagnarna. Ser i nästa ögonblick att tjejen framför mig lutar oroväckande huvudet nedåt. Omgiven av sina spanska landskamrater hoppar hon av på nästa station. Och lämnar efter sig en härlig pöl av kvällens intag. Mina skor. Konstnärens skor. Någons jacka bredvid. Vet inte vad hon hade ätit men tur nog något luktfritt. Inga kemiska substanser som ångade alltså. Bara en färgglad palett. Smulpajen och hans flickvän gick av någon station senare. Tror att pajen var slut. Vi förflyttade oss i vagnen för att slippa åka metro med fötterna i spya.

Vid Réamur-Sébastopol bytte vi till 3:an. Hittade en kran med vatten i jordens undergångar och kunde spola av fötterna. Det var väldigt befriande. Mindre folk på linje 3. Ingen spya. Mest trötta människor. Hoppade av vid Gambetta. Hemma. Och fast besluten att fortsätta åka metro så att jag inte blir en sådan där som tittar på världen genom ett taxi-fönster.

Au revoir Mademoiselle!

I min just nu ömma tillvaro (i all entusiasm trillade min cykel på mig när jag bar upp den för några trappsteg när jag snavade in mig i mina byxor som för övrigt aldrig har varit några favoriter och jag landade på knäna som nu smärtar ganska så högt) så sprider sig värme och hopp inom mig när jag läser att "Mademoiselle" det vill säga FRÖKEN och "Nom de jeune fille" det vill säga EFTERNAMN SOM UNG FLICKA (med andra ord ogift) och "Nom d'épouse" det vill säga EFTERNAMN SOM GIFT troligen kommer att strykas från det administrativa pappersträsket och därmed inte längre kommer att fortsätta träta gamla könsroller.

You go Frankrike!

Kampanjen började i höstas (DN skrev om det här) då kollektivet Osez le féminisme började lobba för att kategorin Mademoiselle var överflödig. Det räcker med Madame. Precis som män alltid är Monsieur.
 
Så varför redogöra för sin status som gift eller ogift när du skriver in dig på biblioteket? Varför är det viktigt att informera om ditt civilstånd när du skaffar ett poängkort i mataffären (som bara är konsumtionspropaganda ändå). Varför skall banken veta om du är gift eller ej? Och så vidare.

Jo, det är väl inte knepigare än så att de gamla patriarkala strukturerna lever kvar där kvinnan inte har ett eget liv utanför sitt äktenskap. Till exempel var det först på 70-talet kvinnor fick lova att öppna ett EGET och personligt bankkonto. Jeeeeesus.

Jag har ju i och för sig svårt för titlarna över huvudtaget, känns lite förlegat. Men men. Förändringarna sker låååååååångsamt i det konservativa Frankrike. Men jag är hellre Madame Mezey än Mademoiselle. För fan, jag är ju över 30 nu också. Ingen liten fröken. Gift eller ej, spela roll.

Visste ni förresten att otrohet är olagligt i Frankrike? Du kan inte bli straffad för det längre dock. Phew.

Rättelse : Ehm, det där med 70-talet, jag var lite för ivrig igår kväll. Det var faktiskt redan 1943 som kvinnor fick öppna ett bankkonto utan att behöva en tillåtelse från sin äkte make...  och 1965  förlorar de äkta männen sin veto över hustruns rätt att förvärvsarbeta. Till exempel.

Jag är en utvandrare

Läser på DN att fler svenskar utvandrar nu än på Karl-Oskars och Kristinas tid. De flesta tar sig till grannländerna och väldigt många emigrerar till okänt land. Jag finns säkerligen med i statistiken över utvandrare till Frankrike som hamnar på 11:e plats. I alla fall så hittar CSN och PPM mig. Total lycka.

Att vakna till populism

Jag har aldrig varit känd för mitt goda morgonhumör och imorse späddes det på av nyheterna. Solen sken in i mitt sovrum och det var i och för sig mycket behagligt men jag blev snabbt illamående.


Sarkozy har startat sin valkampanj en force. Hans vassa stämma från folkmötet i Marseille igår skar genom klockradion och plågade hela min kropp. Runt 10-12 000 entusiastiska människor lyssnade på honom när han deklarerade sig som "folkets kandidat" och som ska göra allt för att "skydda folket". Han faller tillbaka i sitt leitmotiv från förra presidentkampanjen: La France, aimez-la ou quittez-la (Älska Frankrike eller lämna Frankrike) men kampanjen går nu under La France forte (Det starka Frankrike). Denne ettrige lille man hyllar familjen och det heterosexuella äktenskapet som en stomme i den franska identiteten. I sann extremhöger-anda fortsätter han att koppla samman arbetslöshet och invandring. Han går till och med så långt att han vill införa folkomröstningar så att folket skall få uttrycka sig i dessa frågor.

Nästa obehagliga sekvens i mitt uppvaknande får jag när Marine Le Pen gormar om att allt kött som säljs i Parisregionen är halalslaktat. Detta är rent påhitt enligt de yrkesverksamma inom slaktarbranschen, som understryker att majoriteten av franskt kött inte är slaktat enligt religiösa riter som halal eller casher. Att hon drar igång den här debatten igen (för två år sedan opponerade hon mot sig införandet av halal på vissa av hamburgerkedjans Quick's restauranger) grundar sig säkerligen i hennes låga siffror i opinionsundersökningarna och Sarkozys flirtande med extremhögern. Hon måste ta sina idéer ett steg längre helt enkelt för att behålla sina väljare. Le Pen gör sig även lustig över Sarkozys tal från Marseille i en spontanimitation av Dalidas Parole Parole som refererar till tomma lovord.

Det hela är mycket obehagligt. Deras respektive idéer och syn på samhället framför allt. Men det är också väldigt sorgligt att se hur deras polariserande politik bygger större klyftor i ett land som redan lider av stora klasskillnader.

Audre Lorde

"Our visions begin with our desires"

Klagosång

Lite meningslös klagosång efter min promenad i småduggande grått regn. Ledig fredag men efter alltför mycket rödvin och trevligt sällskap så går min hjärna och kropp på halvfart idag.

Under min långsamma promenad iförd joggingskor och svart kappa så gick jag förbi en grupp skolkids.  Jag blev ledsen av alla kids med blå tunga för att de konstant suger på en klubba som måste vara fullproppad med väldigt mycket färgämnen. Och allt socker de stoppar i sig. I torsdags följde jag med en skolklass på en utställning. Vi tog metron klockan 9 på morgonen. Alla stoppade i sig godis. De får nog diabetes snart.