Framtidstro

Frankrike har valt en NY PRESIDENT!!!
Hollande vann med 51,90% av folkets röster!!!!!!!
Han är därmed den femte republikens andra socialistpresident efter Mitterrand.
Men. Det är NU kampen börjar.
Det är NU förändringar kan ta form.
Och vi får se hur det går.
Om en månad är det parlamentsval.
Men det i alla fall blev glädjetårar ikväll.

Misär eller framtidstro

Röstlokalerna är öppna sedan klockan 8 i morse. Och klockan 20 ikväll har Frankrike en ny president. Kommer jag höra jubel eller gråt runtomkring mig?

Tårar föll ner för mina kinder den 22 april när det blev klart att Marine le Pen hade fått 17,9% av folkets röster. En stor besvikelse skar igenom hela kroppen och jag undrade hur det var möjligt. Över 6 miljoner fransmän hade valt att lägga sin röst på en kvinna som står för en högst nationalistisk politik där man gör skillnad på människor och människor, där man bedriver häxjakt mot muslimer, där man vill frånta kvinnor rätt till fri abort, där man vill ha tillbaka franc som valuta, där man vill stänga gränser och så vidare. Kort sagt, politiska värderingar som grundar sig i att svårigheter och problem alltid är någon annans fel.

Den 1 maj deklarerade hon att hon kommer att rösta blankt. För att inte rösta Nicolas Sarkozy som har gjort allt för att erövra nationella frontens väljare på sin sida. Och det gillar inte Madame Le Pen. Så uppmanar hon sina anhängare att följa sitt hjärta, utan att ge någon upppmaning till hur de bör rösta. Svårt att veta vad det får för betydelse i slutresultatet. Om de som har missnöjesröstat Le Pen har gjort det för att visa sin besvikelse på Sarkozy så kan det nog bli många blanka röster i dagens omgång. Men samtidigt så kan de också välja att rösta Sarkozy eftersom de verkligen inte vill se François Hollande som president. Men så finns det faktiskt de som kommer att lägga sin röst på Hollande för att verkligen sticka en kniv i Sarkozy. Eller för att Hollande har försökt att vinna över dem på sin sida genom att tala om ett "enat Frankrike".

François Bayrou klargjorde härmodagen var han står. Personligen kommer denna centerpolitiker att rösta Hollande. Det är ett stort steg för centern som normalt sett för en högerinriktad politik. Ett historiskt skifte i den franska politiken. Det är också ett val som understryker Bayrous olust inför den nuvarande presidenten. För centerledaren kan inte skriva under Sarkozys bärsärkargång för att vinna över extremhögerns väljare. Så föll hans val på Hollande. Återigen, ett personligt sådant, utan att uppmana sina anhängare hur de bör rösta.

Om åtta timmar vet vi. Många olika rykten cirkulerar. Hollande leder i opinionsundersökningarna men ingenting är säkert. Ibland kommer det obehagliga överraskningar. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att mina tårar ikväll kommer att vara glada sådana. Att Frankrike har röstat på en politik som strävar efter att konstruera ett humant samhälle där finansspekulationer eller sociala orättvisor inte utgör kärnan.

Resa i fantasin

Je veux montrer la porosité de la frontière entre l'imaginaire et le réel.

Orhan Pamuk

Visa hur gränsen mellan verklighet och fantasi är porös. Försedd med små luftfyllda håligheter. Att gränsen är spröd och bräcklig. Så blir litterära fantasier verklighet när Orhan Pamuk öppnar ett högst personligt museum i Istanbul. Oskuldens museum där fiktionens kärleksobjekt mellan Kemal och Füsün ställs ut i små vitrinskåp. Till exempel 4213 av den sistnämndas cigarettfimpar. Som Kemal omsorgsfullt har plockat upp en efter en för att känna Füsüns läppar och mun. Eller det borgerliga istanbulska livet där man åker på skidsemester eller går på restaurant och bio i Beyoglukvarteren. En resa i känslor och litteratur.

Jag läser bara om det i Le Monde. Men äter lite Turkish Delight. Låter herr Pamuks påhittade limonad Meltem sippra ner.

Så tittar jag på hur regnet och solen bråkar om varsin plats. Kanske att de enas i en regnbåge. Lyssnar på vinden. Känner ett svagt os av kattpiss i Bagnolet.

Invigning den 28 april. Jag var där en liten stund.

En politisk saga

Det var en gång en liten flicka som hette Marine och en liten pojke som hette Nicolas. De kände inte varandra. Men de var nog ganska så lika varandra. Glada och harmlösa små sprättande barn. Sedan blev Marine kvinna och Nicolas blev man och de påbörjade båda en politisk karriär. På varsitt håll men ändå tillsammans.

©Robin King

Il y avait une fois une petite fille qui s'appela Marine et un petit garçon qui s'appela Nicolas. Ils ne se connurent pas. Mais ils se ressemblèrent sûrement. Des petits enfants joyeux et innocents. Puis Marine devint femme et Nicolas devint homme et les deux commencèrent une carrière politique. Chacun de son côté mais ensemble.

Heja Hollande

Frankrike har röstat Hollande. 28,63%. Resultatet visar en stark önskan för politisk förändring. Sarkozy fick nöja sig med 27,08%. Folk är trötta på bling-bling presidenten. Men chockerande 18,01% har lagt sin röst på Le Pen. Det är det "osynliga" folket. Och de är många. Över sex miljoner människor. Sorgligt. Ilska över samhället. Besvikelse över Sarkozys lovord från 2007. Mélenchon kammade ihop 11,13%. Det är en bra siffra även om den inte slår Le Pen. En ny samlad vänster börjar hitta sin plats. Som tror på människor och inte på kapital. Joly lyckades dessvärre inte komma så långt med sina 2,28%. Frankrike är inte redo för en icke-fransk kvinna som tror på ekologi och hållbar utveckling.
Men det ska bli intressant att se hur de olika kandidaterna kommer att uppmana sina väljare att rösta i andra omgången. Le Pen kommer troligtvis råda till att avstå från att rösta överhuvudtaget. För att inte klappa Sarkozy på ryggen. Och då försvinner en stor andel röster som skulle kunna läggas på Sarkozy. Men de kan också läggas på Hollande som vill lossa Frankrike ur den onda spiralen. Var Bayrou står är det inget som vet ännu. Lite till höger, lite till vänster. Mélenchon och Joly stöttar Hollande. Mycket kan hända den 6 maj.

Les maîtres du désordre

Oordningens mästare.

Den perfekta oordningen.

All ordning, även den gudomliga, är fundamentalt operfekt, begränsad och hotad av implosion.

Gå till musée du quai Branly (som för övrigt är Chiracs verk). Insup den fantastisk oordnade atmosfären som råder på bottenvåningen. Människan har alltid varit på gränsen till galenskap. Använt sig av yttre och inre demoner. Afrikansk voodo, indianska medecinmän, europeiska häxor. Och så vidare. Blandat med dagens nya former.

Konstant kontrast.

För att behålla en så kallad balans i universum.

Att ta i hand.

Presidentkampanjen går långsamt.
Kandidaterna är ej förankrade i verkligheten.
Men om fem dagar gäller det.
Och så debatteras det huruvida körkortet skall regleras.
Känns som ett mycket väsentligt ämne
Gnistan är långt borta.
Sarkozy och Hollande slänger gammal ost på varandra.
De hade på varsitt håll 100 000 åhörare på sina möten i söndags.
Sarkozy skakade hand med folket. Det är lite hans grej bland folkmassor. Visa hur han är en med folket. Plötsligt tog han av sig sitt armbandsur värt 50.000 € som han fick i present 2007 från Carla Bruni. Ja, det var när han skulle skaka hand med två svarta män. Fint gjort av Frankrikes president. För övrigt vill Sarkozy bli kompis med de andra papporna i parken om han inte blir omvald.
Och i familjen Chirac kommer alla att rösta på Hollande.
Förutom Bernadette. Hon gillar Sarko.