Motivationsångest

Varför tillhör jag inte hellre de där personerna som är tillräckligt motiverade för att rensa hjärnan på afrikansk dans men istället är mycket mer lockad av att sitta hemma och slappa framför Mad Men?

En fördel med Paris

När vinbehovet sätter in kan man också beställa hem diverse drycker eller festsnacks så leverar Epinight på ett kick! Och det är helt lagligt såklart.

När kulturen är lång

Novemberkrisen har gått över i decemberlugn. Dagarna är korta. Men kulturen är lång. Och kulturens yttersta dryck intas i mängder. Jag får genast lite snabb ångest när jag ser att vinet nästan är slut. Det ösregnar ute och min budget tillåter ändå inget vininköp idag. Quoi faire??!! Är det det som kallas alkoholism? Mer sunt förnuft tror jag. Läste en kulturkrönika i DN och journalisten berättade om en teatertillställning där han hade avstått ett glas vin vid minglet eftersom "det är ändå mitt i veckan". Jag fnyser lätt åt det. Präktiga svenskar liksom. Så tråkigt att inte dricka ett glas vin när det bjuds. Lev lite för fan. Skönt att jag bor i Frankrike. Där kan man dricka champagne när man vill.

Slut på parentesen. Kulturen är lång.

I fredags var jag och lyssnade på en hyllning till Gertrud Stein i en bokhandel. Det började kl 19. Och då hade jag ju såklart inte ätit innan. Och så var jag trött efter en jobbvecka. Men jag ville ha lite Gertrud i mig. Och tänkte att det kanske varar en timma. Jag lyssnade och lyssnade. Efter 1h15 hade jag ingen lyssnarenergi kvar. Plus att jag hade en liten 9-årig kompis som väntade på mig bland barnböckerna. Min andra snygga kompis hade gått vid kl 21. Då var diskussionen fortfarande i full gång. Men hon för hungrig för att stanna. Blev de andra mätta av kulturen? Så jävla pretto liksom. Nä men på riktigt, lite tråkigt att jag behövde gå. Men ändå.

I lördags var jag på teater. Som varade i fyra timmar och trettio minuter!!!!! Men det visste jag ju inte när jag köpte biljetter. Min kära följeslagare upplyste mig precis innan vi skulle mötas upp. Jag suckade ganska så högljutt. Föreställningen var bra. Men inte tillräckligt bra. Vi gick i pausen. Två timmar räckte liksom. Jag såg mig själv hellre läsa boken som pjäsen utmynnade ifrån. Så jävla skönt att gå därifrån! Vi var inte de enda.

Så nu har jag lämnat kulturen i sticket två gånger på rad för att det var så långt. Jag ska kanske bara sitta hemma och pimpla vin nästa gång istället. Hur länge jag vill.

 

YES. LANA. DEL. RAY

tack.
för.
att.
du.
sjunger.
lana.del.ray
jag tänker
spela
videospel
varje dag

Den gröna kappan

Min gröna kappa köpte jag på loppis för 150 franc för kanske tio år sedan. Jag har använt den väl. Men sedan några år har jag lite glömt av den. Jag har gått in för svart istället. Men nu kom den fram igen.

På vägen möter jag en blind man. Han ser inte mig. Jag har sett honom förut. Jag går bakom två killar som har fula ljusa jeans. Jag korsar två pappor med hämtmat från McDonalds. De går hem med sina barn. Fredagsmys kanske. Jag vet inte om de ser mig. I hörnet vid Pelleport vill en agressiv man på motorcykel komma först. Han blir nästan påkörd två gånger. På Monoprix är det jag med många andra som köper vin. Vi tittar bara på vinerna. Jag tar till slut en Buzet. Mozzarellapizza och chokladdessert. Mannen i fiskdisken tittar på sina pilgrimsmusslor. Jag går till kassan. Damen framför mig köper många konstiga saker. Det blir 157 euro för henne. Kassörskan pratar i interntelefonen och ber om mynt. Hon säger bonsoir till mig och drar mina tre varor.  Jag betalar och går ut ur affären. En kvinna flirtar med slaktaren på avenue Gambetta.

Jag vet inte om någon såg mig men jag såg en hel del.

Här är jag

Tittar på alla säsonger av Mad Men (så härligt att se alla dessa rökande och drickande människor som förföljs av sitt förflutna)

Dricker mycket vin (flykten från tråkigheten och ensamheten. Alltid kul men extrakul när jag köper bra viner)

Försöker laga komplicerade nya maträtter (för att få utlopp för min kreativa sida eftersom jag inte orkar skriva)

Funderar på att starta en matklubb (bättre att äta havregrynsgröt tillsammans än oxfilé själv)

Går på kongolesisk dans (vilken kliché men ack så frigörande det är) (när jag har tillräckligt med kraft för att motivera mig att gå dit vill säga)

Går på yoga (balsam för själen som det heter)

Tänker som, Maria Sveland påpekade i radion en dag, varför dricker jag inte the på morgonen (utan bälver i mig giftigt kaffe istället)

Känner mig stucken av den så kallade ensamhetsångesten (början till acceptans att det är slut med min konstnär)

Tycker att min psykolog känns torr och kylig och inte uppskattar mig (när ska det gå upp för mig att hon inte ska bli min vän ändå)

Läser pyskologiska essäer (som ett led i mitt välbefinnande och tänker att jag ska kunna lära min psykolog nya saker)

Känner ett sting av avundsjuka när en vän får diagnosen Depression (när ska jag få ett ord som passar mig)

Vet att vägen till harmoni inte går via fast anställning (svår balansgång det där)

Gör av med mer pengar än jag har (varför är det inte roligt att göra gratissaker)

Lyssnar på radio (P1 På minuten när jag känner Sverigesaknad)

Tittar på realityserier på TV3 (för att låtsas att jag är någon annan)

Promenerar på ställen jag inte har promenerat på (för att gå på upptäcktsfärd)

En helt ovanlig lördag

Franska spänningar en lördagmorgon. Demonstrationer och motdemonstrationer. Rätten att bestämma över sin kropp och tillgång till fri abort.

Å ena sidan ett tiotal kristna fundamentalister i kostym och å andra sidan ett hundratal aktivister från olika politiska vänstergrupper. Och så militärpolis och kravallpolis såklart. Mitt i grönsaksmarknaden. Ägg och tomater kastas. Militärpolis slår med sina batonger men ingen förstår varför. Tydligen vill en demonstrant inte gå därifrån. Kravallpolis tar över. De inger tydligen mer "respekt" och demonstranterna lugnar sig. Någon slags gul tårgas sprutas ut i folkmassan.

Det "vanliga" folket fortsätter att handla sina morötter, zucchinis och äpplen. En liten frågande flicka sitter på sin pappas axlar. Han försöker förklara för sin dotter att "jo, vi lever i en demokrati men polisen är ändå elak och tar lagen i egna händer". En gammal gubbe syns på en balkong långt upp i luften. Han fotograferar allting från 6e våning och förevigar sammandrabbningarna ur fågelperspektiv. Det är nog som en teaterpjäs för honom där uppe.

Det är journée de patrimoine och turisttåget som kör ner för avenue Gambetta får plötsligt åskåda en annan del av det franska kulturarvet.

Jag sällar mig till det "vanliga" folket och köper frukt och grönsaker. Tomater från Bretagne för 1€80 kilot. Söta pomme de reinette. Haricots verts. Och håriga vita persikor.

De kristna fundamentalisterna eskorteras slutligen bort i polisbilar till en taxistation där de tryggt kan åka hem till sig efter att ha blivit berövade på sin demonstrationsflagga.

Själv äter jag japanskt med min konstnär. Tempura, california, chirachi, sashimi. Och vi vågar sätta en stor punkt. Kärlek övervinner inte allt. Sedan grät vi hela eftermiddagen. Vi måste gå varsin väg. Han gick på bio och jag gick och handlade mat på Carrefour. Vi kanske väljer samma film en annan gång.

Med svullna ögon är det bra att vara ute bland människor. Jag sätter mig på Ours. Dricker en panaché. Stör mig på killen bakom mig som berättar för sin (flick)vän om hur han har gjort egen pizza hemma och att han skall göra det nästa gång (flick)vännen kommer på besök. Stör mig kanske ännu mer när tjejen frågar vad kan man ha på en pizza man gör hemma? Killen svarar att han hade gjort med champinjoner, tomat och skinka, men att man också kan göra en "Quatre fromages" till exempel.

Suck. Tur för mig att jag är så duktig och inspirationsfylld när jag lagar mat.
Love and peace.