Malsnuskar

Jag har små fula äckliga malar i mitt hem. Det började redan förra sommaren då jag plötsligt såg gula små larver krypa i taket. Yeark tänkte jag! Men jag plockade bort dem en efter en varje gång min blick vandrade längs väggarna i köket. Efter lite research fattade jag att det var larver som skulle utvecklas till mal. Kanske självklart för vissa, men larver och mal ingick inte i min värdsbild.

Och så öppnade jag kökskåpen och upptäckte till min förtjusning en hel malfamilj som levde loppan bland mina pinjenötter. Ägg, larver, trådar instängda i en glasburk. Hur fan hade en mal tagit sig in i burken? Jag märkte snabbt att det inte bara var mina stackars pinjenötter som blivit offer och blev tvungen att slänga ut massa trevliga mjölsorter (som jag i och för sig aldrig har bakat med ändå), diverse gryn och nyttiga nötter.

Nåväl, jag lyckades bli av med malarna och deras ägg men vakade ständigt bland mina skafferiprodukter. Jag hann äta ett eller två av de fantastiskt goda knäckebröden Vilma innan jag till min fasa märkte ett nytt larvbo.  Ännu mera yeark. Jag klistrade upp hormonlappar i mina skåp, vintern kom, det blev kallt, malarna försvann.

Så nöjd över malfria skåp.

Men så blev det ju vår igen. Värme och öppna fönster. Jag har inga larver som kryper omkring men väl massa mal som flyger runt och sätter sig längs taklister och i skåp. Var fan kommer de ifrån???

Det ända som känns lite betryggande är att det inte bara är min lägenhet som malarna gillar. Hyllan med malmedel på Monoprix var utplockad. Likaså på Carrefour. Jag lade beslag på den sista.

Duvor, mal och hundbajs är det jag gillar sämst med Paris.