13 februari 2011

söndagsfilosofi

Jag blir lite stressad över att det är söndag och att jag har bestämt mig för att berätta om hur även livet i Paris fylls med rutin och vardag men att det finns många piffiga element som både förgyller och förvirrar tillvaron och jag tittar på mina prickiga soffkuddar och lyssnar på fantastiska Anna Calvi och känner att gud vad coolt det hade varit om hennes röst var min så att jag kunde kanalisera mina lustar som varje dag springer åt hundrafemtio olika håll och lära mig att hantera punktering kommatecken utropstecken frågetecken.

Men.
Annars är jag ganska så nöjd idag. Ganska är ett sådant där ord man ska hantera med varsamhet eftersom det egentligen inte betyder någonting. Men det känns onekligen lättare att klämma in ett ganska istället för att bara säga jag är nöjd.

Å andra sidan tror jag inte att det är bra att vara nöjd varje dag ut och dag in.
Men ändå.
Jag är till exempel mycket nöjd efter en ostronorgie med champagne,  när jag vinner en argumentation om ekologiskt jordbruk med bartendern på min kvartersbar, över att hitta min favorithandkräm till nedsatt pris och så vidare. Detta är ju enbart små stunder av förnöjsamhet, och tur är väl det för hur kul skulle det vara att leva sig igenom livet och bara vara "nöjd" hela tiden? "Jag är så nöjd så". Men det är just det som är grejen,  om man tillhör den gruppen människor som är nöjda hela tiden så är det för att man inte vågar utmana sig själv med något annat än det som ingår i normen. Och för att dölja sin inre ångest över att livet är så inrutat går de runt och är nöjda. Och missar vad livet handlar om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar