21 februari 2012

Au revoir Mademoiselle!

I min just nu ömma tillvaro (i all entusiasm trillade min cykel på mig när jag bar upp den för några trappsteg när jag snavade in mig i mina byxor som för övrigt aldrig har varit några favoriter och jag landade på knäna som nu smärtar ganska så högt) så sprider sig värme och hopp inom mig när jag läser att "Mademoiselle" det vill säga FRÖKEN och "Nom de jeune fille" det vill säga EFTERNAMN SOM UNG FLICKA (med andra ord ogift) och "Nom d'épouse" det vill säga EFTERNAMN SOM GIFT troligen kommer att strykas från det administrativa pappersträsket och därmed inte längre kommer att fortsätta träta gamla könsroller.

You go Frankrike!

Kampanjen började i höstas (DN skrev om det här) då kollektivet Osez le féminisme började lobba för att kategorin Mademoiselle var överflödig. Det räcker med Madame. Precis som män alltid är Monsieur.
 
Så varför redogöra för sin status som gift eller ogift när du skriver in dig på biblioteket? Varför är det viktigt att informera om ditt civilstånd när du skaffar ett poängkort i mataffären (som bara är konsumtionspropaganda ändå). Varför skall banken veta om du är gift eller ej? Och så vidare.

Jo, det är väl inte knepigare än så att de gamla patriarkala strukturerna lever kvar där kvinnan inte har ett eget liv utanför sitt äktenskap. Till exempel var det först på 70-talet kvinnor fick lova att öppna ett EGET och personligt bankkonto. Jeeeeesus.

Jag har ju i och för sig svårt för titlarna över huvudtaget, känns lite förlegat. Men men. Förändringarna sker låååååååångsamt i det konservativa Frankrike. Men jag är hellre Madame Mezey än Mademoiselle. För fan, jag är ju över 30 nu också. Ingen liten fröken. Gift eller ej, spela roll.

Visste ni förresten att otrohet är olagligt i Frankrike? Du kan inte bli straffad för det längre dock. Phew.

Rättelse : Ehm, det där med 70-talet, jag var lite för ivrig igår kväll. Det var faktiskt redan 1943 som kvinnor fick öppna ett bankkonto utan att behöva en tillåtelse från sin äkte make...  och 1965  förlorar de äkta männen sin veto över hustruns rätt att förvärvsarbeta. Till exempel.

8 kommentarer:

  1. Det var verkligen på tiden!

    /Ulrika

    SvaraRadera
  2. Och förresten, inte förrän 70-talet som man som kvinna fick ha eget bankkonto? Det låter ju helt bananas! Jag läste lite på mer på wiki (iofs inte en bombsäker källa) och ser där till min fasa att kvinnor i kantonen Appenzell Innerrhoden i Schweiz inte fick rösta i lokalvalen förrän 1990, och att Lichtenstein införde allmän rösträtt i nationella valen 1984. HJÄLP liksom! Ba, feodalsamhället ringde och ville ha tillbaka sina patriarkala strukturer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I know! Men det är en fantastisk framgång!

      Ehm, det där med 70-talet, jag var lite för ivrig igår kväll. Det var faktiskt redan 1943 som kvinnor fick öppna ett bankkonto utan att behöva en tillåtelse från sin äkte make...

      Lite annan kuriosa: Sedan 1966 får kvinnor ha ett betalt arbete utan att att behöva be om sin makes godkännande.

      Ja alltså kvinnor i Schweiz fick väl inte nationell rösträtt förrän 1971 tror jag. Men då är alltså Lichtenstein ännu värre!!!

      Radera
    2. Men hu! Det kan inte ha tett sig särskilt lockande för kvinnor att gänga sig före 1966.

      Radera
  3. Gud, ibland blir jag mörkrädd av att tänka på Frankrike. Men så blir jag också nostalgisk och sen vet jag varken ut eller in.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag förstår precis! Men det går framåt. De är lite konservativa bara.

      Radera
    2. Som boende i Sverige måste jag verkligen passa mig. Det är så lätt att kolla på ett annat land och förfasa sig över vad det nu är för unkna kvarlevor de har där i form av bisarra lagar eller allmän trångsynt moraluppfattning. Det är också så himla lätt att dunka sig själv i ryggen och känna sig lite besserwisserduktig i jämförelse. Men man får inte glömma att det finns hur mycket jobb som helst att göra i Sverige. Bara för att vi inte har just fröken-problematiken längre betyder det inte att vi kan pusta ut och nöjt luta oss tillbaka. Man måste ha det med sig på en ständig post it!

      Radera
    3. Ja att förhålla sig till omvärlden med ett flerfaldigt perspektiv... Men den där post-it lappen flyger av då och då! Jag håller med om att det är lätt att klappa sig själv på axeln emellanåt. Jag tror för övrigt aldrig att det är bra att nöjt luta sig tillbaka, det får man lov att göra på semestern:-)
      Och den här självgoda attityden som jag länge såg som unik för den svenska mentaliteten är väl egentligen bara en variant av västvärldens behov av att upprätthålla gamla maktstrukturer?!

      Radera